I entreprenadprojekt dyker frågor upp om ansvarsfördelning när skador uppstår under entreprenadtiden. Dessa frågor kan skapa dispyter mellan parterna involverade i kommersiella byggprojekt. Entreprenadavtalet AB 04 ger vissa riktlinjer för hur ansvaret delas mellan entreprenören och beställaren, men gränsdragningen kan ibland vara komplex.
En grundläggande regel i entreprenadavtalet stipulerar att entreprenören är ansvarig för skador som inträffar under byggprojektets tidsram, med vissa undantag. En sådan undantagssituation uppstår när skadan på byggprojektet kan härledas direkt till beställarens handlingar eller underlåtenhet.
Högsta Domstolens (HD) beslut i NJA 2013 s. 271 tillhandahåller rättslig vägledning för tolkningen av ansvarsfördelningen mellan beställaren och entreprenören för skador som uppstår under entreprenadtiden.
Analysera beställarens ansvar för skador på entreprenaden
För att förstå HD:s bedömning i NJA 2013 s. 271, måste man vara bekant med de bestämmelser i AB 04 som definierar beställarens ansvar för skador på entreprenaden. Enligt dessa bestämmelser, ansvarar entreprenören för skador under hela byggprocessen, inklusive skador orsakade av entreprenören själv eller av kriminella handlingar från tredje part, som stölder eller skadegörelse.
Undantaget för detta är när skadan kan hänföras direkt till beställaren. I sådana fall, befrias entreprenören från ansvar. Enligt kommentarerna till AB 04, tolkas ”beror på” som att beställarens ansvar är absolut, oavsett om det förekommit vårdslöshet eller inte. Det kan emellertid vara komplicerat att i praktiken fastställa gränserna för beställarens ansvar för skador under entreprenadtiden.
Rättsfallet NJA 2013 s. 271: En närmare titt
Rättsfallet NJA 2013 s. 271 handlar om en tvist mellan en huvudentreprenör och en underentreprenörs försäkringsbolag. HD tolkade entreprenadavtalet i ljuset av allmänna obligationsrättsliga principer och regler i köplagen, och fann att entreprenören står för risken för skadan tills arbetet är slutfört. Om beställaren bär risken för skadehändelsen, kan han inte undvika att betala avtalspriset trots att det avtalade resultatet inte har uppnåtts.
HD konstaterade vidare att entreprenören inte ansvarar för skador som beror på omständigheter som kan likställas med force majeure, eller om skadan kan hänföras direkt till beställaren. ”Beror på” tolkades här som att det existerar ett faktiskt orsakssamband, utan krav på att det måste ha förekommit klandervärt handlande.
Vad innebär detta för framtiden?
HD:s beslut i detta mål bidrar till att tydliggöra risk- och ansvarsfördelningen mellan beställare och entreprenör när skador uppstår under entreprenaden. Detta är av stor vikt för rättsutvecklingen, då det finns luckor och osäkerheter i entreprenadavtalen, och HD:s tolkning hjälper till att fylla dessa luckor. Domstolens specifika tolkningsmetod kan dessutom tillämpas vid tolkning av andra oklara standardvillkor i kommersiella entreprenadavtal, vilket gör rättspraxis till en alltmer betydelsefull rättskälla inom entreprenadrätten.
Avtalets kvalitet, förutsägbarhet och tydlig ansvarsfördelning mellan parterna i entreprenaden förstärks genom att domstolen beaktar de allmänna obligationsrättsliga principerna vid tolkning av standardavtal. Denna aspekt av domstolens tolkningsmetod kan ha betydande inverkan på framtida entreprenadprojekt.