En förälder som delar bostad med sitt barn brukar oftast uppfylla sitt ekonomiska ansvar genom att direkt ta hand om och försörja barnet. Om föräldern inte delar boende med barnet, kan denna skyldighet inte uppfyllas på samma sätt, utan måste istället ske genom underhållsbetalningar. Om en förälder inte bor med barnet och inte heller har vårdnad om det, måste underhållsskyldigheten uppfyllas genom att betala underhållsbidrag. Detta gäller även i fall där föräldern delar vårdnaden med den andra föräldern, men barnet bor permanent med bara en av föräldrarna. Underhållsskyldigheten baseras på var barnet permanent bor, och inte på några andra kriterier.
I vissa fall kan ett barn bo lika mycket med båda föräldrarna, trots att de inte bor tillsammans. Vid sådana arrangemang, som kallas växelvis boende, kan ingen av föräldrarna normalt krävas på underhållsbidrag. De anses istället uppfylla sin ekonomiska skyldighet genom att täcka barnets direkta kostnader under vistelsen hos vardera föräldern.
En förälder som inte har en juridisk skyldighet att betala underhållsbidrag kan ändå bli skyldig att göra det om han eller hon inte uppfyller sitt underhållsansvar. Underhållsbidrag kan fastställas genom domstolsbeslut eller avtal. Det finns inga särskilda formella krav på underhållsavtal, förutom i specifika fall som engångsbetalningar eller långa avtalsperioder.
Om föräldrarna inte kan komma överens om underhållsbetalningar, kan frågan tas upp i domstol. Lagstiftningen ser i huvudsak dessa mål som flexibla och anpassningsbara till varje enskilt fall.