Under en längre tid hade det funnits en stark oro kring en 15-årig flicka. Hon hade, på grund av problem med missbruk, bristande skolgång och psykisk ohälsa, varit föremål för olika öppna vårdformer, vilka hon dock avvikit ifrån. Det ledde till att ett beslut fattades om att placera henne på akutavdelningen på ett SiS-hem, med stöd av LVU. Efter att ha tillbringat vårterminen 2023 där, och visat en positiv utveckling gällande skolnärvaro, drogfrihet och framtidsplaner, överklagade hon och hennes pappa beslutet. De yrkade att hon istället skulle placeras i hemmet hos pappan. Pappan, som tidigare hade varit frånvarande, hade nyligen bytt arbete och flyttat närmare sin dotter, så att hon skulle kunna bo hos honom och fortsätta skolgången. Trots detta avslog både förvaltnings- och kammarrätten överklagandena.
Kammarrätten konstaterade att flickans utveckling under SiS-placeringen hade varit positiv och att pappans förmåga som förälder hade förbättrats. Kammarrätten fann dock att SiS-placeringen hade varit motiverad, särskilt med hänsyn till att tidigare öppna vårdformer inte hade gett resultat. Även om den positiva utvecklingen och planeringen för öppnare vårdformer hade inletts, ansåg kammarrätten att det för närvarande inte fanns tillräckliga garantier för att flickan skulle få en betryggande omvårdnad om hon placerades hos pappan. Kammarrätten drog slutsatsen att en fortsatt placering i SiS-hemmet var det som bäst skulle främja hennes vård.
Lagrum: 1 § 2 st, 2, 3 §§ och 11 § 2 st LVU